I Finland grundades de första museerna i slutet av 1800-talet som ett led i den nationella väckelsen. I Vasa var det Föreningen för Österbottens historiska museum som hade hand om det lokala initiativet att "inom samhällets alla klasser väcka och nära intresse för fosterländsk odling och fosterländska minnen". Föreningens målsättning var att samla in föremål och skriftligt material från Österbotten, vilket dels skulle gagna den vetenskapliga forskningen, dels småningom ge möjligheter att öppna en permanent museiutställning. Man samlade främst in fornfynd, kyrkliga föremål, böcker och skrifter, mynt och medaljer, dräkter, möbler och husgeråd samt föremål använda i krig
Professor Karl Hedmans namn är intimt förknippat med museiverksamheten i Vasa. Han var läkare till yrket men därtill en hängiven samlare av konst och antikviteter. Efter att han blivit medlem i museets styrelse år 1899 var det han som drog upp riktlinjerna för museets verksamhet och även tog på sig mycket konkret ansvar. Tack vare hans intresse och idoghet utökades både museets och hans egna samlingar med betydelsefulla historiska föremål och värdefulla konstverk. Strax före sin död 1931 grundade han tillsammans med hustrun Elin Hedman den Hedmanska stiftelsen till att förvalta parets kvarlåtenskap. Numera ägs de Hedmanska samlingarna av Vasa stad.
Såsom museets namn antyder var museets ursprungliga avsikt att dokumentera och belysa kulturen inom ett större geografiskt område. I museiföreningens regi bedrevs museiverksamheten under varierande yttre betingelser fram till år 1990, då Vasa stad formellt övertog både samlingar och förvaltningen av museiverksamheten. Idag fungerar Österbottens museum även som staden Vasas lokalmuseum. I takt med museiväsendets ökade professionalisering efter krigen utvidgades också ansvarsområdet och personalstyrkan vid Österbottens museum, som småningom också administrativt uppdelades i en kulturhistorisk avdelning och en konstavdelning. Genom sin status som landskapsmuseum sedan 1981 och som regionkonstmuseum sedan 1983 har museet fortfarande kvar också ett vidare geografiskt ansvar med regionalt inriktade forskartjänster inom kulturhistoria, konst och arkeologi. År 1990 utökades museet med en naturvetenskaplig avdelning, som idag fungerar i samarbete med föreningen Ostrobothnia Australis och Forststyrelsen.
Museets första utställning öppnades i provisoriska utrymmen år 1896. År 1929 fick museet sin egen byggnad, ritad av Eino Forsman, där en del av Hedmans klenoder liksom museets kulturhistoriska basutställning ännu idag finns till allmänhetens beskådande. År 1969 fick museet en modern tillbyggnad med utställningshall och café, planerad av Erik Kråkström. I museets källarplan öppnades år 2002 den naturvetenskapliga utställningen Terranova, som beskriver landhöjningen i Kvarkenområdet. Efter länsreformen 1997 fick museet överta det tidigare landshövdingsresidenset vid Skolhusgatan 2, vilket idag hyser administration, tjänsterum, bibliotek och arkiv.
 |
